Paul Klee – Bauhaus, färgens musik och linjens promenad

Paul Klee är den konstnär som gjorde färgen till musik och linjen till en levande varelse. Under fyra decennier byggde han upp ett bildspråk som varken är helt abstrakt eller helt föreställande, utan rör sig i gränslandet däremellan: fiskar som simmar i svart natt, ansikten byggda av färgrutor, pilar som pekar mot något osynligt. Hans konst är samtidigt lekfull och djupt genomtänkt, och det är just den kombinationen som gjort hans motiv till några av de mest efterfrågade när man söker posters och tavlor med både värme och intellektuell tyngd.

Klee lämnade efter sig omkring 9 600 katalogiserade verk – målningar, akvareller, teckningar och grafiska blad – vilket gör honom till en av 1900-talets mest produktiva konstnärer. Han undervisade i tio år vid Bauhaus, skrev en av modernismens viktigaste läroböcker om form, förklarades urartad av nazisterna och målade sina starkaste bilder medan en obotlig sjukdom långsamt tog ifrån honom händernas rörlighet. Den här sidan går igenom hans liv, hans huvudverk, hans färgteori, den svenska kopplingen via Moderna Museet och hur motiven fungerar i ett svenskt boende.

Innehåll
↓ Vem var Paul Klee?
↓ Livet – från Bern till Locarno
↓ Paul Klees mest kända verk
↓ Teknik, färglära och linjens promenad
↓ Bauhaus-läraren och teoretikern
↓ Förföljelsen, arvet och eftervärlden
↓ Paul Klee i Sverige och Norden
↓ Paul Klee i hemmet – praktisk guide
↓ Tidslinje
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Paul Klee

Vem var Paul Klee?

Paul Klee (1879–1940) var en schweizisk-tysk målare, grafiker och konstteoretiker vars verk hör till modernismens mest särpräglade. Han var utbildad i München, verksam i Tyskland under sina viktigaste år och slutade sitt liv i landsflykt i Schweiz. Konsthistoriskt låter han sig inte placeras i ett enda fack: han deltog i expressionismens genombrott genom gruppen Der Blaue Reiter, hyllades av surrealisterna, undervisade vid Bauhaus tillsammans med konstruktivister och räknas idag som en av den abstrakta konstens tidiga huvudpersoner utan att någonsin ha övergett den igenkännbara figuren helt.

Det som förenar hans oerhört varierade produktion är en metod snarare än en stil. Klee arbetade i serier av experiment där varje bild prövade en hypotes: vad händer om linjen får bestämma själv? Vad händer om färgen läggs i rutnät utan konturer? Vad händer om bokstäver blir bildelement? Verkförteckningen han själv förde från 1911 och framåt omfattar omkring 9 600 arbeten, noggrant numrerade år för år, och fungerar än idag som grunden för all Klee-forskning. Ingen annan modernist har lämnat efter sig en så systematiskt dokumenterad arbetsprocess.

Snabbfakta: Född 18 december 1879 i Münchenbuchsee utanför Bern, Schweiz. Död 29 juni 1940 i Muralto vid Locarno, 60 år gammal. Verkförteckning: cirka 9 600 katalogiserade arbeten. Lärare vid Bauhaus 1921–1931, först i Weimar, från 1926 i Dessau. Professor vid konstakademien i Düsseldorf från hösten 1931, avskedad 21 april 1933. Mest produktiva år: 1939 med 1 254 registrerade verk. Auktionsrekord: Tänzerin (1932), 6 791 965 US-dollar hos Christie's i London 2011. Världens största samling: Zentrum Paul Klee i Bern, öppnat 2005, med omkring 40 procent av hela hans bildproduktion.

Livet – från Bern till Locarno

Musikerbarnet som valde penseln

Klee föddes den 18 december 1879 i Münchenbuchsee strax utanför Bern. Fadern Hans Klee var tysk musiklärare, modern Ida schweizisk sångerska, och sonen växte upp med violinen i handen. Han var så skicklig att han vid elva års ålder erbjöds en plats som extramusiker i Bern stadsorkester. Musiken förblev livet ut hans andra språk – han spelade Bach och Mozart varje morgon innan han gick till staffliet, och beskrev själv sina målningar med musikaliska termer som polyfoni, rytm och tonart.

Trots musikbegåvningen valde han bildkonsten och flyttade 1898 till München, där han studerade vid Heinrich Knirrs privatskola och därefter i Franz von Stucks klass vid konstakademien. Åren efter studierna var magra. Han försörjde sig delvis på grafik, gjorde en formativ resa till Italien 1901–1902 och gifte sig 1906 med pianisten Lily Stumpf, som genom sin undervisning bar familjens ekonomi under lång tid. Sonen Felix föddes 1907, och under flera år var det Klee som skötte hushållet medan hustrun arbetade.

Genombrottet och Tunisienresan 1914

Vändpunkten kom i april 1914. Tillsammans med vännerna August Macke och Louis Moilliet reste Klee till Tunisien i två veckor. Ljuset, de kalkvita husen och de mättade jordfärgerna i Kairouan och Hammamet fick något att lossna. I dagboken noterade han den 16 april: färgen hade tagit honom i besittning, han behövde inte längre söka den, den och han var ett. Från Tunisienresan hem förde han ett fyrtiotal akvareller där husfasader och trädgårdar redan börjat lösas upp i genomskinliga färgfält – hans första verkligt personliga bilder.

Sjukdomen och de sista åren

År 1935 insjuknade Klee i sklerodermi, en autoimmun bindvävssjukdom som gradvis förhårdnar huden och försvårar sväljning, andning och finmotorik. Produktionen sjönk drastiskt 1936, då han registrerade endast 25 verk. Därefter skedde något ovanligt i konsthistorien: i stället för att tystna förändrade han hela sitt formspråk. Penseldragen blev breda och svarta, formatet större, motiven reducerade till tecken. År 1939 producerade han 1 254 verk – fler än något annat år i hans liv. Han dog den 29 juni 1940 på en klinik i Muralto vid Locarno, medan hans ansökan om schweiziskt medborgarskap fortfarande låg obehandlad.

Paul Klees mest kända verk

Senecio (1922)

Ett runt ansikte byggt av oregelbundna färgrutor i ockra, tegelrött och sandbeige, med två olika stora ögon och ett smalt streck till mun. Senecio – uppkallat efter korsörtssläktet – tillhör Kunstmuseum Basel och är sannolikt Klees mest reproducerade bild. Verket visar hans grundidé i renodlad form: ett igenkännbart motiv monterat av rent geometriska färgelement, där ansiktsuttrycket uppstår av små avvikelser i rutnätet snarare än av teckning. Motivet fungerar ovanligt bra som poster eftersom komposition och färgskala är starka även i litet format.

Die Zwitscher-Maschine (1922)

Fyra fåglar på en vev, upphängda över en tomhet i blågrått. Die Zwitscher-Maschine, på svenska ungefär Kvittermaskinen, är en akvarell och oljeöverföring som Museum of Modern Art i New York förvärvade 1939 – ett av de första Klee-verk som togs in i en amerikansk museisamling. Bilden är på ytan ett skämt om mekanisk fågelsång, men innehåller Klees återkommande oro: naturen omvandlad till apparat, sången reducerad till ett vevat ljud. Just den dubbelheten mellan barnslig glädje och underliggande allvar är typisk för honom.

Ad Parnassum (1932)

Klees största målning, 100 × 126 centimeter, och hans mest genomförda experiment med pointillistisk teknik. Tusentals små färgprickar bygger upp ett berg med en port och en sol, hämtat från antikens Parnassos men målat med de kunskaper han skaffat under Bauhaus-åren. Verket ägs av Kunstmuseum Bern och räknas som höjdpunkten i hans så kallade divisionistiska period. Titeln anspelar också på Johann Joseph Fux musikteoretiska verk Gradus ad Parnassum från 1725 – ännu en av de musikaliska trådar som löper genom hela hans produktion.

Angelus Novus (1920)

En liten oljeöverföring med akvarell, föreställande en ängel med uppspärrade ögon och utbredda vingar. Verket köptes 1921 av filosofen Walter Benjamin, som bar det med sig i exil till Paris 1933 och gjorde det till bild för sin berömda tanke om historiens ängel: en gestalt som drivs baklänges in i framtiden medan spillrorna av det förflutna växer framför den. Efter Benjamins död gick bladet till vännen Gershom Scholem i Jerusalem och skänktes 1987 till Israel Museum, där det finns idag. Få enskilda konstverk från 1900-talet har fått en så omfattande filosofisk efterhistoria.

"Konsten återger inte det synliga, utan gör synligt." – Paul Klee, Schöpferische Konfession, 1920

Teknik, färglära och linjens promenad

Oljeöverföringen – en egen uppfinning

Omkring 1919 utvecklade Klee en teknik han kallade Ölfarbezeichnung, oljeöverföring. Ett papper preparerades med svart oljefärg och lades mot ett rent ark; ovanpå ritade han med en nål eller ett trubbigt stift, varvid färgen pressades över och gav en darrande, delvis oregelbunden linje som inte gick att åstadkomma med penna. Resultatet färglades sedan med akvarell. Både Angelus Novus och Die Zwitscher-Maschine är gjorda på detta sätt. Metoden gav honom en linje som var ritad men ändå halvt utom hans kontroll – exakt den balans mellan avsikt och slump han eftersträvade.

Färgrutan och den polyfona bilden

Efter Tunisienresan blev det kvadratiska färgfältet ett av hans viktigaste redskap. I verk som Ancient Sound från 1925 läggs rutor av ockra, olivgrönt, rostrött och svart bredvid varandra utan konturer, så att bilden får djup enbart genom färgernas inbördes valörer. Klee kallade sådana kompositioner polyfona, med en term lånad från flerstämmig musik: varje färgskikt är en självständig stämma, och helheten uppstår i mötet mellan dem. Det är en direkt förklaring till varför hans målningar fungerar så väl som grafiska motiv – strukturen bär bilden även utan berättelse.

Linjen som tar en promenad

Klees mest citerade pedagogiska formulering öppnar hans Pädagogisches Skizzenbuch från 1925: en aktiv linje som rör sig fritt, en promenad för promenadens egen skull. Meningen har blivit ett slags motto för hela den modernistiska teckningen. I praktiken innebar den att Klee lät linjen bygga formen medan den ritades, i stället för att teckna av en förutbestämd kontur. Denna metod fick enormt genomslag hos surrealisterna, som såg i den en föregångare till sitt eget automatiska tecknande, och senare hos konstnärer som Joan Miró och Cy Twombly.

Bauhaus-läraren och teoretikern

Tio år vid skolan i Weimar och Dessau

Walter Gropius kallade Klee till Bauhaus i Weimar hösten 1920, och han undervisade där från januari 1921 till våren 1931 – först i bokbinderi- och glasmåleriverkstäderna, senare i väveriet och framför allt i den obligatoriska formläran. När skolan 1926 flyttade till Dessau bosatte sig familjen Klee i en av Gropius nybyggda mästarbostäder, vägg i vägg med Wassily Kandinsky och hans hustru Nina. De två målarna hade känt varandra sedan Der Blaue Reiter-tiden i München och delade uppfattningen att bildkonsten vilade på lagar lika precisa som musikens.

Pädagogisches Skizzenbuch och undervisningsanteckningarna

År 1925 utkom Pädagogisches Skizzenbuch som nummer två i serien Bauhausbücher. Den lilla boken behandlar punkt, linje, plan och rörelse med diagram som ser ut som konstverk i sig, och den är än idag standardläsning på grundutbildningar i form och komposition. Bakom den ligger ett långt större material: Klees bevarade undervisningsanteckningar omfattar närmare 4 000 handskrivna sidor och utgör det mest utförliga teoretiska underlag någon modernistisk målare har lämnat efter sig. Skolans betydelse för hela den grafiska formtraditionen behandlas närmare på sidan om Bauhaus.

Förföljelsen, arvet och eftervärlden

När nazisterna kom till makten drabbades Klee omedelbart. Den 21 april 1933 avskedades han från professuren vid konstakademien i Düsseldorf, sedan hans ateljé genomsökts och hans konst stämplats som urartad. I december samma år lämnade familjen Tyskland och återvände till Bern. Över hundra av hans verk konfiskerades ur tyska offentliga samlingar, och 1937 visades ett antal av dem i propagandautställningen Entartete Kunst i München – samma utställning som hängde ut Marc Chagall, Max Ernst och Otto Dix.

Paradoxalt nog blev denna period hans mest inflytelserika. Efterkrigstidens amerikanska målare studerade honom noga, och hans experiment med tecken och skrift återkommer hos konstnärer långt utanför Europa. Idag förvaltas huvuddelen av kvarlåtenskapen av Zentrum Paul Klee i Bern, en byggnad av Renzo Piano som öppnade 2005 och som rymmer omkring 4 000 verk jämte flera tusen arkivenheter ur konstnärens dödsbo. Museet firade sitt tjugoårsjubileum 2025. Under 2025 och 2026 har intresset varit påtagligt även internationellt: Jewish Museum i New York visar Paul Klee: Other Possible Worlds med omkring 100 verk till och med den 26 juli 2026, och Museo Thyssen-Bornemisza i Madrid ställde ut Klee tillsammans med Pablo Picasso ur Heinz Berggruens samling mellan oktober 2025 och februari 2026.

Paul Klee i Sverige och Norden

Sverige har en längre Klee-tradition än många känner till. Redan 1961 visade Moderna Museet i Stockholm en stor separatutställning med målningar, teckningar och grafiska blad – en av de tidiga internationella satsningar som byggde museets rykte under Pontus Hulténs år. Sedan dess har samlingen vuxit genom donationer: sju arbeten kom ur Carl Gemzells samling, och 2014 skänkte Peggy Bonnier ytterligare två verk till museet.

År 2016 visade Moderna Museet utställningen Klee/Aguéli, som ställde Klees Tunisienakvareller mot den svenske målaren Ivan Aguélis egyptiska och nordafrikanska bilder. Inför utställningen genomgick museets Klee-verk på papper en fullständig konservering och fick nya monteringar och ramar utformade för att följa konstnärens egna ursprungliga presentationsprinciper – Klee var ovanligt noga med hur hans blad monterades och signerade ofta själva monteringen, inte bladet. Moderna Museet Malmö har senare presenterat urval ur samlingen under rubriken Paul Klee, Possessed by Color, och Malmö Konsthall har vid flera tillfällen visat hans grafik. Kopplingen till den nordiska bildtraditionen är indirekt men verklig: intresset för det tecknade, det småskaliga och det poetiska går igen i mycket av det som beskrivs på sidan om nordisk konst.

Paul Klee i hemmet – praktisk guide

Klees motiv hör till de tacksammaste att bo med, av två skäl. Det första är formatet: han arbetade nästan alltid i litet format, ofta mindre än 40 × 50 centimeter, vilket betyder att reproduktioner i posterstorlek ligger nära originalens skala och inte tappar tyngd. Det andra är färgskalan. De dova ockra, tegelröda och gråblå tonerna i hans rutkompositioner ligger mycket nära den palett som dominerar svensk inredning – vitmålat trä, lin, obehandlad ek – och skapar därför sällan konflikt med möbleringen.

Motiven delar sig grovt i tre grupper som fungerar olika. Rutkompositionerna i jordfärger, som Senecio och Ancient Sound, passar i sovrum och matplats där man vill ha lugn och struktur. De linjebaserade verken från 1920-talet, med tunna nålskrivna figurer mot ljus botten, är luftiga och tål att hängas i grupp med grafiska motiv och fotokonst. De sena, grovt tecknade bilderna från 1938–1940 med breda svarta streck mot starka färgfält är kraftfulla ensamhängande och tål stora format. Vill du sätta samman en vägg med flera Klee-inspirerade tryck lönar det sig att välja inom en av grupperna i taget – blandar man tunn nålskrift med tjocka svarta tecken slåss motiven mot varandra. Vår guide till tavelväggar går igenom hur du bygger upp en sådan gruppering steg för steg.

Tips: Klee monterade själv nästan alla sina papperverk med bred, ljus omgivande kartong och en mycket smal ram. Följ hans princip: välj en tunn ram i svart, ek eller mässing och lämna generös passepartout, gärna 6–8 centimeter. Den ljusa marginalen fungerar som en paus mellan motivets mättade färger och rummets väggfärg, och gör att även ett litet tryck håller ihop en stor yta. Läs mer i vår guide till att rama in konst.

När det gäller ljus är Klee-motiv förlåtande. Eftersom kompositionerna sällan bygger på skarpa vit-svart-kontraster fungerar de i både norrläge och kvällsbelysning, där mer högkontrastade grafiska posters kan bli hårda. Ett praktiskt råd är att låta en Klee-inspirerad bild sitta där man befinner sig stilla en stund – vid matbordet, bredvid en läsfåtölj – eftersom detaljrikedomen belönar den som tittar länge. I ett rum med mycket textil och trä kan man våga gå upp i färgstyrka och kombinera med färgstarka motiv; i ett strikt inrett rum räcker en enda bild.

Tidslinje

1879 – Paul Klee föds den 18 december i Münchenbuchsee utanför Bern, som son till en tysk musiklärare och en schweizisk sångerska.

1898 – Flyttar till München för konststudier, först hos Heinrich Knirr och från 1900 i Franz von Stucks klass vid konstakademien.

1906 – Gifter sig med pianisten Lily Stumpf och bosätter sig i München. Sonen Felix föds året därpå.

1911–1912 – Möter Kandinsky, Franz Marc och August Macke och deltar i den andra utställningen med Der Blaue Reiter i München.

1914 – Tunisienresan i april tillsammans med Macke och Moilliet blir hans avgörande färggenombrott.

1921 – Börjar undervisa vid Bauhaus i Weimar; flyttar med skolan till Dessau 1926 och bor granne med Kandinsky.

1925 – Pädagogisches Skizzenbuch utkommer som Bauhausbücher nummer två och blir modernismens mest lästa formlära.

1931 – Lämnar Bauhaus och tillträder en professur vid konstakademien i Düsseldorf på hösten.

1933 – Avskedas den 21 april av den nya regimen och lämnar Tyskland för Bern i december.

1935 – Insjuknar i sklerodermi; produktionen faller till 25 registrerade verk året därpå.

1937 – Verk av Klee visas i propagandautställningen Entartete Kunst i München sedan över hundra arbeten konfiskerats ur tyska samlingar.

1939 – Skapar 1 254 verk, fler än under något annat år, med ett helt nytt tecknat formspråk.

1940 – Avlider den 29 juni i Muralto vid Locarno, 60 år gammal.

2005 – Zentrum Paul Klee öppnar i Bern i en byggnad ritad av Renzo Piano och samlar omkring 40 procent av hela hans produktion.

Relaterade konstnärer och rörelser

Klee står i mitten av ett tätt nät av kontakter. Närmast honom finns Wassily Kandinsky, som han både delade Der Blaue Reiter-åren och Bauhaus-lärarrollen med, och genom honom hela den tidiga abstrakta konstens historia. Hans tidiga verk hör hemma i expressionismens sammanhang, medan hans automatiska teckningsmetod fick avgörande betydelse för surrealismen och särskilt för Joan Miró. Den strama geometriska sidan av hans arbete har beröringspunkter med De Stijl, även om Klee aldrig godtog neoplasticismens dogmatik.

Vill du orientera dig bredare bland konstnärer, epoker och rörelser hittar du samtliga faktasidor samlade i vår Kunskapsbank, där varje ämne behandlas lika utförligt som på den här sidan.

Vanliga frågor om Paul Klee

Vill du ta in Klees formkänsla i ditt eget boende hittar du besläktade motiv bland våra abstrakta posters, i urvalet Bauhaus-posters och i kollektionen med kända konstnärer. Behöver du hjälp att välja stil och färgskala rekommenderar vi vår guide till abstrakta posters och vår Bauhaus-guide.