Marc Chagall – drömmar, färg och den poetiska modernismens mästare
Marc Chagall målade en värld där tyngdlagen upphör att gälla: älskande svävar över hustaken, en fiolspelare balanserar på ett grönt tak och en ko blickar drömskt ut mot betraktaren. Hans konst går inte att sortera in i någon enskild rörelse, och just det var poängen. Chagall (1887–1985) plockade fritt ur kubismens splittrade former, fauvismens starka färg och symbolismens drömvärld, men förenade allt till något djupt personligt – ett bildspråk byggt av minne, kärlek och den judiska by han växte upp i. En poster signerad Chagall bär med sig något av denna svävande poesi in i hemmet.
Bakom de till synes lätta, sagolika motiven fanns ett liv präglat av två världskrig, exil och förlust. Mannen som blev en av 1900-talets mest folkkära konstnärer flydde undan nazismen, förlorade sin stora kärlek och skapade ändå ända in i det sista bilder fyllda av ljus och hopp. Denna faktasida går igenom Marc Chagalls biografi, hans mest kända verk, hans särpräglade teknik och hur hans drömska motiv fortfarande pryder väggar i hem över hela Norden.
Innehåll
↓ Vem var Marc Chagall?
↓ Från Vitebsk till Paris
↓ De mest kända verken
↓ Chagalls teknik och bildvärld
↓ Glasmålningar, operatak och arv
↓ Chagall i hemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterade konstnärer
↓ Vanliga frågor
Vem var Marc Chagall?
Marc Chagall var en rysk-fransk konstnär av judisk börd, född 1887 i staden Vitebsk i det dåvarande Ryska imperiet och verksam under större delen av sitt liv i Frankrike. Han räknas som en av modernismens mest självständiga gestalter – en målare som stod nära den parisiska avantgardet men aldrig lät sig inordnas i någon enda rörelse. Under en karriär på nästan åttio år arbetade han inte bara med måleri utan även med glasmålningar, mosaiker, keramik, bokillustrationer, teaterdekor och monumentala takmålningar.
Det som gör Chagalls konst omedelbart igenkännlig är dess drömlika logik. I hans bilder svävar människor och djur fritt i luften, färgerna följer känslan snarare än verkligheten och motiven hämtas ur minnet av barndomens Vitebsk: trähusen, synagogan, marknadsplatsen, fiolspelaren, kon och tuppen. Konsthistoriker har kallat honom en föregångare till surrealismen, men Chagall själv tog avstånd från etiketten. Hans svävande gestalter var för honom inte uttryck för det undermedvetna utan för kärlek, längtan och andlig upplevelse.
Chagall var samtidigt en djupt personlig och en universell konstnär. Han förblev hela livet förankrad i sin judiska uppväxt och det östeuropeiska shtetl-livet, men hans teman – kärleken, minnet, tron, exilen – talar till alla. Denna dubbelhet, det lokala och det allmängiltiga i förening, gjorde honom till en av 1900-talets mest älskade konstnärer och en av dess mest spridda genom reproduktioner och affischer.
Snabbfakta: Född 7 juli 1887 i Vitebsk, Ryska imperiet (nuvarande Belarus). Död 28 mars 1985 i Saint-Paul-de-Vence, Frankrike, 97 år gammal. Nationalitet: rysk-fransk, av judisk börd. Bildspråk: personlig modernism med drag av kubism, fauvism och symbolism. Takmålningen i Parisoperan (Opéra Garnier) invigdes 1964 och täcker cirka 220 kvadratmeter. Musée national Marc Chagall i Nice öppnade 1973. Auktionsrekord: Les Amoureux (1928) såldes för 28,5 miljoner dollar hos Sotheby's i New York den 14 november 2017. Svensk koppling: FN:s fredsfönster i New York, invigt 1964, är tillägnat den svenske FN-chefen Dag Hammarskjöld.
Från Vitebsk till Paris
Moishe Shagal, som han hette vid födseln, kom till världen den 7 juli 1887 som äldst av nio barn i en fattig judisk familj i Vitebsk. Fadern arbetade i ett sillmagasin och modern drev en liten kramhandel. Uppväxten i det hasidiska, judiska Vitebsk – med dess trähus, marknader och religiösa högtider – blev en outsinlig bildkälla som Chagall skulle ösa ur under hela sitt liv, långt efter att han lämnat staden.
De första studieåren
Chagall fick sin första undervisning hos den lokale målaren Jehuda Pen i Vitebsk och flyttade 1907 till huvudstaden Sankt Petersburg. Där studerade han bland annat vid Zvantsevaskolan under scenografen och konstnären Léon Bakst, känd för Ryska baletten. I den strängt reglerade tsarstaden, där judar behövde särskilt tillstånd för att bo, började han utveckla den fria, fabulerande stil som skulle bli hans signatur.
Genombrottet i Paris
År 1910 reste den unge Chagall till Paris, den plats som då var hela den konstnärliga världens centrum. Han bosatte sig i konstnärskolonin La Ruche i Montparnasse, där han lärde känna målare som Amedeo Modigliani, Fernand Léger och Robert Delaunay samt poeterna Guillaume Apollinaire och Blaise Cendrars. Här mötte han kubismen och den nya, ljusstarka färgen, och hans konst tog ett avgörande steg. Verk som Jag och byn (1911) och Självporträtt med sju fingrar (1912–13) hör till denna första lysande parisperiod, då han förenade minnet av Vitebsk med det franska avantgardets formvärld.
Krig, revolution och exil
En resa hem till Vitebsk 1914 blev längre än planerat: första världskrigets utbrott hindrade Chagall från att återvända till Paris. Han stannade i Ryssland, gifte sig 1915 med sin stora kärlek Bella Rosenfeld och utnämndes efter ryska revolutionen till konstkommissarie i Vitebsk 1918. Han grundade en konstskola i staden, men lämnade den 1920 efter konflikter med den mer strikt abstrakta suprematismen kring Kazimir Malevitj. Efter en tid i Berlin återvände Chagall till Paris 1923, och där höll han sin första retrospektiva utställning redan 1924. När nazismen växte tvingades han på flykt igen: 1941 lämnade han det ockuperade Frankrike för USA, där hans hustru Bella avled 1944. Först 1948 kunde han återvända för gott till Frankrike, där han bosatte sig i södern och verkade fram till sin död 1985.
Åren i Rivieran
De sista decennierna av Chagalls liv tillbringades i solen kring franska Rivieran, först i Vence och från 1966 i grannbyn Saint-Paul-de-Vence. Här gifte han 1952 om sig med Valentina Brodsky, kallad Vava, som blev hans nära livskamrat och den som skötte hans växande konstnärskap. Under dessa år vidgades hans verksamhet dramatiskt: han började arbeta med keramik, mosaik, skulptur och framför allt glasmålning, och tog emot allt fler beställningar på monumentala offentliga verk. Ljuset och den mättade färgen i södern satte tydliga spår i hans senare bilder, och trots att han närmade sig nittioårsåldern arbetade han med oförminskad energi ända in i det sista. När han avled 1985 hade han hunnit bli en av de sista överlevande giganterna från det tidiga 1900-talets parisiska avantgarde.
De mest kända verken
Chagalls produktion spänner över nästan åtta decennier och rymmer allt från intima kärleksmålningar till väldiga offentliga verk. Flera av hans bilder hör idag till de mest reproducerade i västvärlden, och deras marknadsvärde är högt: målningen Les Amoureux från 1928 såldes 2017 för 28,5 miljoner dollar och blev därmed hans dyraste verk på auktion, långt över det tidigare rekordet på 14,8 miljoner från 1990.
Jag och byn
Jag och byn (1911) är ett av Chagalls mest berömda tidiga verk och en nyckel till hela hans bildvärld. I en cirkulär, nästan drömlik komposition möts en grön mansprofil och en kos ansikte i en tyst blick, medan minnesbilder ur bylivet – en bonde med lie, en kvinna, kyrkor och trähus – flyter samman kring dem. Målningen förenar kubismens geometriska uppbrytning med en varm nostalgi efter barndomens Vitebsk och visar hur Chagall redan tidigt vägrade skilja på det verkliga och det inre.
Födelsedagen och kärleksmotiven
Kärleken till Bella är Chagalls kanske mest genomgående tema. I Födelsedagen (1915) svävar konstnären själv upp i luften och böjer sig i en omöjlig båge för att kyssa sin älskade, som håller en bukett blommor i ett enkelt rum. Samma svävande lycka återkommer i otaliga verk med älskande par som lyfter från marken, buketter, månljus och husfasader. Dessa motiv – där kärleken bokstavligen upphäver tyngdlagen – hör till de mest folkkära i hela hans produktion och pryder idag väggar över hela världen.
Fiolspelaren
Fiolspelaren är en av Chagalls mest ikoniska gestalter och återkommer i flera versioner. Musikern som balanserar på ett tak, klädd i grönt mot en bakgrund av snötäckta hus, blev en symbol för det östeuropeiska judiska livet och dess tradition av musik vid livets stora högtider. Motivet var så starkt att det senare inspirerade titeln till musikalen Spelman på taket. Fiolen, klezmermusiken och den svävande spelmannen förenar hos Chagall det religiösa, det festliga och det vemodiga.
Vita korsfästelsen och de bibliska verken
Under 1930-talet, när förtrycket mot judarna i Europa tilltog, målade Chagall Vita korsfästelsen (1938), där Kristus på korset omges av scener av judiskt lidande – brinnande synagogor, flyende människor, plundrade byar. Verket, som idag hänger på Art Institute of Chicago, blev en av 1900-talets starkaste bilder av förföljelse. Chagalls livslånga engagemang för den bibliska berättelsen mynnade senare ut i den stora sviten Le Message Biblique, som bildar grunden för museet i hans namn i Nice.
"I vårt liv finns en enda färg, som på en konstnärs palett, som ger mening åt livet och konsten. Det är kärlekens färg." – Marc Chagall
Chagalls teknik och bildvärld
Det som gör en bild av Chagall omedelbart igenkännlig är inte en enskild teknik utan en hel logik för hur en bild får se ut. Han kombinerade en fri, nästan barnslig teckning med ett raffinerat färgsinne och en drömvärld där rummets och tyngdlagens regler satts ur spel. Han själv beskrev sitt arbete som något som måste komma inifrån snarare än från intellektet.
Färgen som känsla
Färgen var för Chagall det allra viktigaste. Han lade djupa blåa, glödande röda och lysande gröna toner sida vid sida, ofta utan hänsyn till hur ett föremål ser ut i verkligheten – en häst kan vara blå, ett ansikte grönt, en himmel röd. Denna frihet lärde han sig delvis av fauvismen, men han använde den för sina egna, känslomässiga syften. "Färgen är allt", lär han ha sagt; när färgen är rätt är också formen rätt. Det ljusspel han utvecklade i sina glasmålningar under den senare delen av livet växte direkt ur denna färgkänsla.
Det svävande och drömlika
Chagalls mest kända grepp är upphävandet av tyngdlagen. Människor och djur svävar, älskande flyger över hustaken och föremål tycks flyta i ett rum utan fast botten. Denna drömlogik fick vissa att kalla honom surrealist, men till skillnad från Salvador Dalí och André Breton hämtade Chagall inte sina bilder ur det omedvetnas mörker utan ur minne och känsla. Det svävande är hos honom ett uttryck för lycka, extas och andlig upplyftning – inte för ångest.
Minnet och det judiska arvet
Genom hela hans verk löper en tråd av judisk folklore och religiös symbolik. Fiolspelaren, den flygande kon, tuppen, den brinnande ljusstaken och byns trähus är alla laddade med betydelse hämtad ur det hasidiska livet i Vitebsk. Chagall målade sällan direkt efter modell; han målade efter minnet, och därför förvandlas den lilla ryska staden i hans bilder till en tidlös, mytisk plats. Denna förankring i det självupplevda gör att även hans mest fantasifulla motiv känns äkta.
Glasmålningar, operatak och arv
Under de sista decennierna av sitt liv blev Chagall en av världens mest efterfrågade konstnärer för monumentala offentliga verk. I samarbete med glasmästaren Charles Marq utförde han sammanlagt 86 glasmålningar för kyrkor, katedraler och offentliga byggnader i Europa, Israel och USA – ett arbete som pågick i över tjugo år och gjorde hans lysande färg till en del av arkitekturen.
Takmålningen i Parisoperan
År 1964 invigdes Chagalls kanske mest spektakulära offentliga verk: den nya takmålningen i Parisoperan, Opéra Garnier, beställd av den franske kulturministern André Malraux. Den cirka 220 kvadratmeter stora målningen visar i drömska färgfält scener ur fjorton stora kompositörers operor, från Mozart och Wagner till Verdi och Berlioz. Att en judisk, rysk-född modernist fick måla taket i denna symbol för fransk kultur väckte debatt, men verket har sedan dess blivit en av operans mest älskade sevärdheter.
Glasmålningar och America Windows
Bland Chagalls mest berömda glasmålningar finns fönstren i Fraumünsterkyrkan i Zürich, invigda 1970, och fönstren i katedralen i Reims, invigda 1974. År 1977 skänkte han verket America Windows till Art Institute of Chicago för att fira USA:s 200-årsjubileum; de sex panelerna hyllar musiken, måleriet, litteraturen, arkitekturen, teatern och dansen. Hans förmåga att låta dagsljuset lysa genom mättade blå och röda toner gav en helt ny generation kyrkorum och offentliga byggnader dess särprägel.
Fredsfönstret och den svenska kopplingen
Ett av Chagalls mest laddade verk står i FN-högkvarteret i New York. Det så kallade fredsfönstret, invigt 1964, är tillägnat den svenske FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, som omkom i en flygolycka i dåvarande Nordrhodesia 1961. Fönstret, fyllt av symboler för fred och kärlek, knyter på så vis samman Chagalls konst med svensk historia. I Sverige visades hans verk dessutom i en stor och mycket välbesökt utställning på Moderna Museet i Stockholm, som pågick från den 25 september till den 5 december 1982 och blev en av årets stora publikframgångar.
Chagall i hemmet
Få konstnärer bär med sig en sådan omedelbar värme in i ett rum som Marc Chagall. Hans drömska motiv med svävande älskande, blåa nätter, buketter och fiolspelare tillför en poetisk och romantisk stämning som passar både i ljusa, skandinaviska inredningar och i mer personliga, färgstarka rum. En Chagall-tavla blir sällan enbart dekoration; den berättar en historia och bjuder in till att fantisera.
Chagalls starka färgskala gör att en enda tavla räcker långt. En blå kärleksmålning eller en poster med den svävande fiolspelaren fungerar utmärkt som ensam blickpunkt över en soffa, en säng eller i en läshörna, där den mörka botten och de glödande accenterna får rummet att kännas ombonat. Vill du samla flera Chagall-motiv kan du gärna gruppera dem efter färg – de djupblå bilderna för sig – så att helheten känns lugn och sammanhållen snarare än rörig. Du hittar den här typen av motiv i vår kollektion av tavlor av kända konstnärer, bland våra grafiska posters och i sortimentet av retro- och vintageposters, med passande ramar att komplettera med.
Eftersom Chagalls bilder ofta är byggda kring djupa blå och röda toner tjänar de på en ram som inte konkurrerar med färgen. En smal ram i mörkt eller naturfärgat trä ramar in motivet utan att stjäla uppmärksamhet, medan en förgylld ram kan plocka upp de varma accenterna i en solig, romantisk målning. Vill du förankra tavlan i rummet kan du låta en textil eller en detalj i inredningen återge en av bildens färger, så att konsten känns som en självklar del av helheten.
Tips: Chagalls verk mår bäst i en miljö med varmt, dämpat ljus som lyfter fram de djupa blå och röda tonerna. Häng gärna tavlan där kvällsljuset från en lampa faller mjukt över den snarare än i skarpt motljus. Fler råd finns i vår guide till tavelväggar och i artikeln om att rama in konst.
Tidslinje
1887 – Marc Chagall föds den 7 juli i Vitebsk i det Ryska imperiet, äldst av nio barn i en judisk familj.
1907 – Flyttar till Sankt Petersburg och studerar bland annat under scenografen Léon Bakst.
1910 – Reser till Paris och bosätter sig i konstnärskolonin La Ruche i Montparnasse.
1914 – Ställer ut på galleriet Der Sturm i Berlin och blir kvar i Ryssland när kriget bryter ut.
1915 – Gifter sig med Bella Rosenfeld och målar Födelsedagen.
1918 – Utnämns till konstkommissarie i Vitebsk och grundar en konstskola i staden.
1923 – Återvänder till Paris efter en period i Berlin.
1941 – Flyr det nazistockuperade Frankrike till USA.
1944 – Hustrun Bella avlider i New York.
1948 – Återvänder för gott till Frankrike och bosätter sig så småningom i södern.
1964 – Fullbordar takmålningen i Parisoperan och fredsfönstret i FN-högkvarteret.
1973 – Musée national Marc Chagall öppnar i Nice kring sviten Le Message Biblique.
1985 – Marc Chagall avlider den 28 mars i Saint-Paul-de-Vence, 97 år gammal.
Relaterade konstnärer
Chagall verkade mitt i det parisiska avantgardet och delade stad och tid med flera av seklets största namn. Hans möte med den geometriska formvärlden knyter honom till Pablo Picasso och den kubism han lärde känna i La Ruche, medan hans lysande, känslostyrda färg för tankarna till vännen Henri Matisse, som liksom Chagall levde och verkade i franska Riviera. Som rysk modernist hörde han hemma i samma generation som abstraktionens pionjär Wassily Kandinsky, och hans drömlika bildvärld placerar honom i utkanten av surrealismen – en etikett han själv aldrig accepterade. En samlad överblick över alla våra konstnärs- och rörelsesidor hittar du i Kunskapsbanken.
Vanliga frågor om Marc Chagall
Vill du bära hem en bit av Chagalls drömvärld? Utforska vår kollektion av tavlor av kända konstnärer och läs mer i vår guide om att välja rätt konst till hemmet. Mer bakgrund finns hos Musée national Marc Chagall i Nice, hos Art Institute of Chicago och i uppslagsverket Wikipedia.